publicerad: 2015
förhållningsorder
för·håll·nings|order
substantiv
~n; pl. ~ • till förhålla sig 1 förhållning order 1
Singular | |
---|---|
en förhållningsorder | obestämd form |
en förhållningsorders | obestämd form genitiv |
förhållningsordern | bestämd form |
förhållningsorderns | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhållningsorder | obestämd form |
förhållningsorders | obestämd form genitiv |
förhållningsorderna | bestämd form |
förhållningsordernas | bestämd form genitiv |