publicerad: 2015
förhörsrum
för·hörs|rum
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men förhör 2 1rum 1
Singular | |
---|---|
ett förhörsrum | obestämd form |
ett förhörsrums | obestämd form genitiv |
förhörsrummet | bestämd form |
förhörsrummets | bestämd form genitiv |
Plural | |
förhörsrum | obestämd form |
förhörsrums | obestämd form genitiv |
förhörsrummen | bestämd form |
förhörsrummens | bestämd form genitiv |