publicerad: 2015
förhandla
för·handla
verb
~de ~t • underhandla, överlägga: förhandla om ngt med ngn
| Finita former | |
|---|---|
| förhandlar | presens aktiv |
| förhandlas | presens passiv |
| förhandlade | preteritum aktiv |
| förhandlades | preteritum passiv |
| förhandla | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förhandla | infinitiv aktiv |
| att förhandlas | infinitiv passiv |
| har/hade förhandlat | supinum aktiv |
| har/hade förhandlats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förhandlande | |
| Perfekt particip | |
| en förhandlad + substantiv | |
| ett förhandlat + substantiv | |
| den/det/de förhandlade + substantiv | |
förhandla fram
• förhandla fram el. framförhandla en kompromissInfinita former att förhandla fram infinitiv aktiv Presens particip framförhandlande Perfekt particip en framförhandlad + substantiv ett framförhandlat + substantiv den/det/de framförhandlade + substantiv
förhandla om
• förhandla på nytt om ngt: förhandla om el. omförhandla ett avtalInfinita former att förhandla om infinitiv aktiv Presens particip omförhandlande Perfekt particip en omförhandlad + substantiv ett omförhandlat + substantiv den/det/de omförhandlade + substantiv


