publicerad: 2015
förkunna
för·kunna
verb
~de ~t • predika; förklara
Finita former | |
---|---|
förkunnar | presens aktiv |
förkunnas | presens passiv |
förkunnade | preteritum aktiv |
förkunnades | preteritum passiv |
förkunna | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förkunna | infinitiv aktiv |
att förkunnas | infinitiv passiv |
har/hade förkunnat | supinum aktiv |
har/hade förkunnats | supinum passiv |
Presens particip | |
förkunnande | |
Perfekt particip | |
en förkunnad + substantiv | |
ett förkunnat + substantiv | |
den/det/de förkunnade + substantiv |