publicerad: 2015
förrättare
för·rätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. förrättarna förrätta
Singular | |
---|---|
en förrättare | obestämd form |
en förrättares | obestämd form genitiv |
förrättaren | bestämd form |
förrättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förrättare | obestämd form |
förrättares | obestämd form genitiv |
förrättarna | bestämd form |
förrättarnas | bestämd form genitiv |