publicerad: 2015
förrättning
för·rätt·ning
substantiv
~en ~ar • tjänstegöromål, tjänsteärende
Singular | |
---|---|
en förrättning | obestämd form |
en förrättnings | obestämd form genitiv |
förrättningen | bestämd form |
förrättningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
förrättningar | obestämd form |
förrättningars | obestämd form genitiv |
förrättningarna | bestämd form |
förrättningarnas | bestämd form genitiv |