publicerad: 2015
förställa
för·ställa
verb
förställde förställt • förställa rösten tala med onaturlig röst
| Finita former | |
|---|---|
| förställer | presens aktiv |
| förställs (förställes) | presens passiv |
| förställde | preteritum aktiv |
| förställdes | preteritum passiv |
| förställ | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att förställa | infinitiv aktiv |
| att förställas | infinitiv passiv |
| har/hade förställt | supinum aktiv |
| har/hade förställts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| förställande | |
| Perfekt particip | |
| en förställd + substantiv | |
| ett förställt + substantiv | |
| den/det/de förställda + substantiv | |
förställa sig
• göra sig oigenkännligOrdform(er) förställa sig


