publicerad: 2015
förständigande
för·ständ·ig·ande
substantiv
~t ~n förständiga
| Singular | |
|---|---|
| ett förständigande | obestämd form |
| ett förständigandes | obestämd form genitiv |
| förständigandet | bestämd form |
| förständigandets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| förständiganden | obestämd form |
| förständigandens | obestämd form genitiv |
| förständigandena | bestämd form |
| förständigandenas | bestämd form genitiv |


