publicerad: 2015
förutbestämma
för·ut|be·stämma
verb
‑bestämde, ‑bestämt, ‑bestämd n. ‑bestämt, pres. ‑bestämmer, imper. ‑bestäm • han var förutbestämd till en fin karriär
Finita former | |
---|---|
förutbestämmer | presens aktiv |
förutbestäms (förutbestämmes) | presens passiv |
förutbestämde | preteritum aktiv |
förutbestämdes | preteritum passiv |
förutbestäm | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förutbestämma | infinitiv aktiv |
att förutbestämmas | infinitiv passiv |
har/hade förutbestämt | supinum aktiv |
har/hade förutbestämts | supinum passiv |
Presens particip | |
förutbestämmande | |
Perfekt particip | |
en förutbestämd + substantiv | |
ett förutbestämt + substantiv | |
den/det/de förutbestämda + substantiv | |
den förutbestämde + maskulint substantiv |