publicerad: 2015
förutsätta
för·ut|sätta
verb
‑satte, ‑satt, ‑satt n. ‑satt, pres. ‑sätter • betrakta som givet, utgå från; kräva
Finita former | |
---|---|
förutsätter | presens aktiv |
förutsätts (förutsättes) | presens passiv |
förutsatte | preteritum aktiv |
förutsattes | preteritum passiv |
förutsätt | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att förutsätta | infinitiv aktiv |
att förutsättas | infinitiv passiv |
har/hade förutsatt | supinum aktiv |
har/hade förutsatts | supinum passiv |
Presens particip | |
förutsättande | |
Perfekt particip | |
en förutsatt + substantiv | |
ett förutsatt + substantiv | |
den/det/de förutsatta + substantiv |