publicerad: 2015
finnare
finn·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. finnarna finna 1
Singular | |
---|---|
en finnare | obestämd form |
en finnares | obestämd form genitiv |
finnaren | bestämd form |
finnarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
finnare | obestämd form |
finnares | obestämd form genitiv |
finnarna | bestämd form |
finnarnas | bestämd form genitiv |