publicerad: 2015
fordring
fordr·ing
substantiv
~en ~ar • mest i pl.; fordran
Singular | |
---|---|
en fordring | obestämd form |
en fordrings | obestämd form genitiv |
fordringen | bestämd form |
fordringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fordringar | obestämd form |
fordringars | obestämd form genitiv |
fordringarna | bestämd form |
fordringarnas | bestämd form genitiv |