publicerad: 2015
frågekomplex
fråge|kom·plex
substantiv
~et; pl. ~ • till 1fråga 1 2komplex 1
Singular | |
---|---|
ett frågekomplex | obestämd form |
ett frågekomplex | obestämd form genitiv |
frågekomplexet | bestämd form |
frågekomplexets | bestämd form genitiv |
Plural | |
frågekomplex | obestämd form |
frågekomplex | obestämd form genitiv |
frågekomplexen | bestämd form |
frågekomplexens | bestämd form genitiv |