publicerad: 2015
frånkänna
från|känna
verb
‑kände, ‑känt, ‑känd n. ‑känt, pres. ‑känner • fråndöma
Finita former | |
---|---|
frånkänner | presens aktiv |
frånkänns (frånkännes) | presens passiv |
frånkände | preteritum aktiv |
frånkändes | preteritum passiv |
frånkänn | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att frånkänna | infinitiv aktiv |
att frånkännas | infinitiv passiv |
har/hade frånkänt | supinum aktiv |
har/hade frånkänts | supinum passiv |
Presens particip | |
frånkännande | |
Perfekt particip | |
en frånkänd + substantiv | |
ett frånkänt + substantiv | |
den/det/de frånkända + substantiv |