publicerad: 2015
front
front
[från´t]
substantiv
~en ~er 1 främsta stridslinje; gränsskikt mellan två luftmassor av olika temperatur; äv. bildl.: han beordrades till fronten och stupade snart; visa upp en enad front2 främre del av maskin e.d.: tvättmaskinens front – De flesta sammansättn. med front- hör till front 1.
Singular | |
---|---|
en front | obestämd form |
en fronts | obestämd form genitiv |
fronten | bestämd form |
frontens | bestämd form genitiv |
Plural | |
fronter | obestämd form |
fronters | obestämd form genitiv |
fronterna | bestämd form |
fronternas | bestämd form genitiv |