publicerad: 2015
grundläggare
grund|lägg·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑läggarna • stadens grundläggare
Singular | |
---|---|
en grundläggare | obestämd form |
en grundläggares | obestämd form genitiv |
grundläggaren | bestämd form |
grundläggarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
grundläggare | obestämd form |
grundläggares | obestämd form genitiv |
grundläggarna | bestämd form |
grundläggarnas | bestämd form genitiv |