publicerad: 2015
hövlighet
höv·lig·het
substantiv
~en ~er hövlig
Singular | |
---|---|
en hövlighet | obestämd form |
en hövlighets | obestämd form genitiv |
hövligheten | bestämd form |
hövlighetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hövligheter | obestämd form |
hövligheters | obestämd form genitiv |
hövligheterna | bestämd form |
hövligheternas | bestämd form genitiv |