publicerad: 2015
hackning
hack·ning
substantiv
~en ~ar • särsk. till 1hacka 1
Singular | |
---|---|
en hackning | obestämd form |
en hacknings | obestämd form genitiv |
hackningen | bestämd form |
hackningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hackningar | obestämd form |
hackningars | obestämd form genitiv |
hackningarna | bestämd form |
hackningarnas | bestämd form genitiv |