publicerad: 2015
hagel
hagel
[ha´gel]
substantiv
haglet; pl. ~, best. pl. haglen 1 nederbörd i form av små isbitar2 ammunition till vissa enklare gevär
Singular | |
---|---|
ett hagel | obestämd form |
ett hagels | obestämd form genitiv |
haglet | bestämd form |
haglets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hagel | obestämd form |
hagels | obestämd form genitiv |
haglen | bestämd form |
haglens | bestämd form genitiv |