publicerad: 2015
hag
hag
substantiv
~et; pl. ~ • ⟨prov.⟩ stängsel; hage
Singular | |
---|---|
ett hag | obestämd form |
ett hags | obestämd form genitiv |
haget | bestämd form |
hagets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hag | obestämd form |
hags | obestämd form genitiv |
hagen | bestämd form |
hagens | bestämd form genitiv |