publicerad: 2015
halare
hal·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. halarna • ⟨finl., vard.⟩ overall
Singular | |
---|---|
en halare | obestämd form |
en halares | obestämd form genitiv |
halaren | bestämd form |
halarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
halare | obestämd form |
halares | obestämd form genitiv |
halarna | bestämd form |
halarnas | bestämd form genitiv |