publicerad: 2015
halgatt
hal|gatt
substantiv
~et; pl. ~ • hål i brädgång el. reling
Singular | |
---|---|
ett halgatt | obestämd form |
ett halgatts | obestämd form genitiv |
halgattet | bestämd form |
halgattets | bestämd form genitiv |
Plural | |
halgatt | obestämd form |
halgatts | obestämd form genitiv |
halgatten | bestämd form |
halgattens | bestämd form genitiv |