publicerad: 2015
hammare
hammare
substantiv
~n; pl. hamrar el. ~, best. pl. hamrarna el. hammarna • ett slagverktyg
Singular | |
---|---|
en hammare | obestämd form |
en hammares | obestämd form genitiv |
hammaren | bestämd form |
hammarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hamrar (hammare) | obestämd form |
hamrars (hammares) | obestämd form genitiv |
hamrarna (hammarna) | bestämd form |
hamrarnas (hammarnas) | bestämd form genitiv |