publicerad: 2015
hanne
hanne
substantiv
~n hannar • hane; till hane 1
Singular | |
---|---|
en hanne | obestämd form |
en hannes | obestämd form genitiv |
hannen | bestämd form |
hannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hannar | obestämd form |
hannars | obestämd form genitiv |
hannarna | bestämd form |
hannarnas | bestämd form genitiv |