publicerad: 2015
hav
hav
substantiv
~et; pl. ~ • äv. bildl. stor mängd: ett hav av blommor; till havs ute på havet – I sammansättn. havs- ([haf`s-]).
Singular | |
---|---|
ett hav | obestämd form |
ett havs | obestämd form genitiv |
havet | bestämd form |
havets | bestämd form genitiv |
Plural | |
hav | obestämd form |
havs | obestämd form genitiv |
haven | bestämd form |
havens | bestämd form genitiv |