publicerad: 2015
hovherre
hov|herre
substantiv
~n ‑herrar 2hov herre
Singular | |
---|---|
en hovherre | obestämd form |
en hovherres | obestämd form genitiv |
hovherren | bestämd form |
hovherrens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hovherrar | obestämd form |
hovherrars | obestämd form genitiv |
hovherrarna | bestämd form |
hovherrarnas | bestämd form genitiv |