publicerad: 2015
hovjuvelerare
hov|juvel·er·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. ‑juvelerarna 2hov juvelerare
Singular | |
---|---|
en hovjuvelerare | obestämd form |
en hovjuvelerares | obestämd form genitiv |
hovjuveleraren | bestämd form |
hovjuvelerarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
hovjuvelerare | obestämd form |
hovjuvelerares | obestämd form genitiv |
hovjuvelerarna | bestämd form |
hovjuvelerarnas | bestämd form genitiv |