publicerad: 2015
immoralist
im·mor·al·ist
[‑is´t]
substantiv
~en ~er immoralism
Singular | |
---|---|
en immoralist | obestämd form |
en immoralists | obestämd form genitiv |
immoralisten | bestämd form |
immoralistens | bestämd form genitiv |
Plural | |
immoralister | obestämd form |
immoralisters | obestämd form genitiv |
immoralisterna | bestämd form |
immoralisternas | bestämd form genitiv |