publicerad: 2015
indikation
in·dik·at·ion
substantiv
~en ~er • anvisning, fingervisning, tecken; antydning; grund, skäl
Singular | |
---|---|
en indikation | obestämd form |
en indikations | obestämd form genitiv |
indikationen | bestämd form |
indikationens | bestämd form genitiv |
Plural | |
indikationer | obestämd form |
indikationers | obestämd form genitiv |
indikationerna | bestämd form |
indikationernas | bestämd form genitiv |