publicerad: 2015
indikering
in·dik·er·ing
substantiv
~en ~ar • påvisad förekomst av ngt
Singular | |
---|---|
en indikering | obestämd form |
en indikerings | obestämd form genitiv |
indikeringen | bestämd form |
indikeringens | bestämd form genitiv |
Plural | |
indikeringar | obestämd form |
indikeringars | obestämd form genitiv |
indikeringarna | bestämd form |
indikeringarnas | bestämd form genitiv |