publicerad: 2015
inlänning
in|länn·ing
substantiv
~en ~ar • mots. utlänning
Singular | |
---|---|
en inlänning | obestämd form |
en inlännings | obestämd form genitiv |
inlänningen | bestämd form |
inlänningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
inlänningar | obestämd form |
inlänningars | obestämd form genitiv |
inlänningarna | bestämd form |
inlänningarnas | bestämd form genitiv |