publicerad: 2015
inrim
in|rim
substantiv
~met; pl. ~, best. pl. ~men • rim mellan ord på samma versrad
Singular | |
---|---|
ett inrim | obestämd form |
ett inrims | obestämd form genitiv |
inrimmet | bestämd form |
inrimmets | bestämd form genitiv |
Plural | |
inrim | obestämd form |
inrims | obestämd form genitiv |
inrimmen | bestämd form |
inrimmens | bestämd form genitiv |