publicerad: 2015
interimsbevis
inter·ims|be·vis
substantiv
~et; pl. ~ • till bevis 2 interims-
Singular | |
---|---|
ett interimsbevis | obestämd form |
ett interimsbevis | obestämd form genitiv |
interimsbeviset | bestämd form |
interimsbevisets | bestämd form genitiv |
Plural | |
interimsbevis | obestämd form |
interimsbevis | obestämd form genitiv |
interimsbevisen | bestämd form |
interimsbevisens | bestämd form genitiv |