publicerad: 2015
inventarium
in·vent·ari·um
[‑a`ri‑ el. ‑a´ri‑]
substantiv
inventariet inventarier • mest i pl.; förteckning över lös egendom: kyrkans inventarier; ett gammalt inventarium en person som verkat länge på en plats
Singular | |
---|---|
ett inventarium | obestämd form |
ett inventariums | obestämd form genitiv |
inventariet | bestämd form |
inventariets | bestämd form genitiv |
Plural | |
inventarier | obestämd form |
inventariers | obestämd form genitiv |
inventarierna | bestämd form |
inventariernas | bestämd form genitiv |