publicerad: 2015
irrfärd
irr|färd
substantiv
~en ~er • färd utan bestämd plan
Singular | |
---|---|
en irrfärd | obestämd form |
en irrfärds | obestämd form genitiv |
irrfärden | bestämd form |
irrfärdens | bestämd form genitiv |
Plural | |
irrfärder | obestämd form |
irrfärders | obestämd form genitiv |
irrfärderna | bestämd form |
irrfärdernas | bestämd form genitiv |