publicerad: 2015
irritabilitet
ir·rit·abil·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en • till irritabel
Singular | |
---|---|
en irritabilitet | obestämd form |
en irritabilitets | obestämd form genitiv |
irritabiliteten | bestämd form |
irritabilitetens | bestämd form genitiv |