publicerad: 2015
isning
is·ning
substantiv
~en ~ar isa
| Singular | |
|---|---|
| en isning | obestämd form |
| en isnings | obestämd form genitiv |
| isningen | bestämd form |
| isningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| isningar | obestämd form |
| isningars | obestämd form genitiv |
| isningarna | bestämd form |
| isningarnas | bestämd form genitiv |


