publicerad: 2015
isolat
isol·at
[‑a´t]
substantiv
~et; pl. ~ • isolerat område; isolerad grupp el. enhet
Singular | |
---|---|
ett isolat | obestämd form |
ett isolats | obestämd form genitiv |
isolatet | bestämd form |
isolatets | bestämd form genitiv |
Plural | |
isolat | obestämd form |
isolats | obestämd form genitiv |
isolaten | bestämd form |
isolatens | bestämd form genitiv |