publicerad: 2015
juxtaposition
juxta|pos·it·ion
substantiv
~en ~er • ⟨språkv.⟩ bredvidställning, stående ordförbindelse
Singular | |
---|---|
en juxtaposition | obestämd form |
en juxtapositions | obestämd form genitiv |
juxtapositionen | bestämd form |
juxtapositionens | bestämd form genitiv |
Plural | |
juxtapositioner | obestämd form |
juxtapositioners | obestämd form genitiv |
juxtapositionerna | bestämd form |
juxtapositionernas | bestämd form genitiv |