publicerad: 2015
kännetecken
känne|tecken
substantiv
‑tecknet; pl. ~, best. pl. ‑tecknen • till tecken 3 känna 2
Singular | |
---|---|
ett kännetecken | obestämd form |
ett känneteckens | obestämd form genitiv |
kännetecknet | bestämd form |
kännetecknets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kännetecken | obestämd form |
känneteckens | obestämd form genitiv |
kännetecknen | bestämd form |
kännetecknens | bestämd form genitiv |