publicerad: 2015
kättare
kätt·are
substantiv
~n; pl. ~, best. pl. kättarna • irrlärig person, avfälling urspr. från katolska kyrkan, senare allmännare
Singular | |
---|---|
en kättare | obestämd form |
en kättares | obestämd form genitiv |
kättaren | bestämd form |
kättarens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kättare | obestämd form |
kättares | obestämd form genitiv |
kättarna | bestämd form |
kättarnas | bestämd form genitiv |