publicerad: 2015
könsmaktsordning
köns·makts|ordn·ing
substantiv
~en ~ar • mäns samhälleliga dominans över kvinnor enl. feministisk teori; till ordning 3,4
Singular | |
---|---|
en könsmaktsordning | obestämd form |
en könsmaktsordnings | obestämd form genitiv |
könsmaktsordningen | bestämd form |
könsmaktsordningens | bestämd form genitiv |
Plural | |
könsmaktsordningar | obestämd form |
könsmaktsordningars | obestämd form genitiv |
könsmaktsordningarna | bestämd form |
könsmaktsordningarnas | bestämd form genitiv |