publicerad: 2015
kadens
kad·ens
[‑en´s el. ‑aŋ´s]
substantiv
~en ~er • ⟨mus.⟩ slutfall
Singular | |
---|---|
en kadens | obestämd form |
en kadens | obestämd form genitiv |
kadensen | bestämd form |
kadensens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kadenser | obestämd form |
kadensers | obestämd form genitiv |
kadenserna | bestämd form |
kadensernas | bestämd form genitiv |