publicerad: 2015
kalamitet
kalam·itet
[‑ite´t]
substantiv
~en ~er • missöde, olycka
Singular | |
---|---|
en kalamitet | obestämd form |
en kalamitets | obestämd form genitiv |
kalamiteten | bestämd form |
kalamitetens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kalamiteter | obestämd form |
kalamiteters | obestämd form genitiv |
kalamiteterna | bestämd form |
kalamiteternas | bestämd form genitiv |