publicerad: 2015
kantig
kant·ig
adjektiv
~t ~a • äv. bildl. tvär, besvärlig: kantiga tonåringar
Positiv | |
---|---|
en kantig + substantiv | |
ett kantigt + substantiv | |
den/det/de kantiga + substantiv | |
den kantige + maskulint substantiv | |
Komparativ | |
en/ett/den/det/de kantigare + substantiv | |
Superlativ | |
är kantigast | |
den/det/de kantigaste + substantiv |