publicerad: 2015
kappkrage
kapp|krage
substantiv
~n ‑kragar • till kappa 1 krage 1
Singular | |
---|---|
en kappkrage | obestämd form |
en kappkrages | obestämd form genitiv |
kappkragen | bestämd form |
kappkragens | bestämd form genitiv |
Plural | |
kappkragar | obestämd form |
kappkragars | obestämd form genitiv |
kappkragarna | bestämd form |
kappkragarnas | bestämd form genitiv |