publicerad: 2015
kar
kar
substantiv
~et; pl. ~ • större behållare särsk. för vätska – Alla sammansättn. med kar- hör till kar.
Singular | |
---|---|
ett kar | obestämd form |
ett kars | obestämd form genitiv |
karet | bestämd form |
karets | bestämd form genitiv |
Plural | |
kar | obestämd form |
kars | obestämd form genitiv |
karen | bestämd form |
karens | bestämd form genitiv |