publicerad: 2015
karakteristika
karakt·er·ist·ika
~n karakteristikor el. karakt·är·ist·ika
[‑is´t‑]
~n karaktäristikor 1 ⟨mat.⟩ heltalsdel av logaritm2 ⟨fys.⟩ kurva som åskådliggör visst samband
Singular | |
---|---|
en karakteristika (en karaktäristika) | obestämd form |
en karakteristikas (en karaktäristikas) | obestämd form genitiv |
karakteristikan (karaktäristikan) | bestämd form |
karakteristikans (karaktäristikans) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karakteristikor (karaktäristikor) | obestämd form |
karakteristikors (karaktäristikors) | obestämd form genitiv |
karakteristikorna (karaktäristikorna) | bestämd form |
karakteristikornas (karaktäristikornas) | bestämd form genitiv |