publicerad: 2015
karakterisering
karakt·er·is·er·ing
el. karakt·är·is·er·ing
substantiv
~en ~ar karakterisera
Singular | |
---|---|
en karakterisering (en karaktärisering) | obestämd form |
en karakteriserings (en karaktäriserings) | obestämd form genitiv |
karakteriseringen (karaktäriseringen) | bestämd form |
karakteriseringens (karaktäriseringens) | bestämd form genitiv |
Plural | |
karakteriseringar (karaktäriseringar) | obestämd form |
karakteriseringars (karaktäriseringars) | obestämd form genitiv |
karakteriseringarna (karaktäriseringarna) | bestämd form |
karakteriseringarnas (karaktäriseringarnas) | bestämd form genitiv |