publicerad: 2015
kasuistik
kasu·ist·ik
[‑i´k]
substantiv
~en • ⟨jur.⟩ framställning el. sammanställning av regler för enskilda typfall
Singular | |
---|---|
en kasuistik | obestämd form |
en kasuistiks | obestämd form genitiv |
kasuistiken | bestämd form |
kasuistikens | bestämd form genitiv |